Idag hade Annorakk lektion med den bästa gruppen, som vanligt. Vi hade laddat upp med ett försök till kulturtisdag, men alla museum var stängda. Annorakk åt entrecote-lunch istället.

Lektionen började med att alla fick skriva sitt namn och sedan välja ett ord för varje bokstav. Lisa valde lojal, intressant, sympatisk och alert. Hon ville egentligen välja listig istället för lojal eftersom det passar bättre, men på tisdagar tillåts inga större tilltag. Amanda däremot hade inte insett det och valde ord som märklig, händig och barnslig. Detta orsakade att alla i gruppen, inklusive Lisa, försökte ignorera Amanda resten av lektionen eftersom hon var så udda.

Efter ett tag började fröken plötsligt förklara för mannen till höger om Amanda att hon bad om ursäkt för att lektionen var för lätt och att hon bara vikarierade. Hon skämdes verkligen trots att hon var född i Jugoslavien. Mannen till höger tog dock ingen notis om detta ursäktande utan bestämde sig för att genomföra lektionen på sitt eget lite äckelbrittiska sätt. Han grymtade och rättade alla som sa fel. När vi gick igen dåtid så svarade han på allt innan någon annan hann, med en nonchalant översittarröst.

När Tao, en thailändare med mindre bra (genomdåligt) uttal pratade, så blev mannen extremt irriterad och rättade henne högt. Då målade Lisa av honom som en liten småful kung på sitt papper, och skrev "bajs" över honom. Amanda däremot kunde inte måla. Mannen hade nämligen tittat henne i ögonen för att skapa en tyst överenskommelse om att Tao var ett miffo. Det var då Amanda såg det. Morgan Alling. Morgan Alling från "Tippen" var den arga översittaren. Den man som en gång jublat över sopor och skickat ut gratis T-shirts fick numera nervsammanbrott över imperfekt. Hade kanske kändisskapets baksida tagit ut sin rätt och tvingat Morgan in i knarkträsket, eller var han helt enkelt bara överkvalificerad? Någon uggla anade i mossen. Detta visste Annorakk. Svaret på frågan blev sedermera både ja och nej. Morgan hade helt klart knarkat, kanske inte idag eftersom han snarare verkade abstinent än hög, men knarkat hade han. Överkvalificerad var han också helt klart. Om detta berodde på sann kunskap eller enbart ett delirium fick vi aldrig reda på.

Dock fick Amanda rätta hans diktamen. Morgan blev nervös och lät sitt huvud bosätta sig på Amandas högra axel. Varje gång Amanda rättade något av hans fel, och därmed satte minuspoäng, så blev han helt klart störd. Så pass störd att han grymtade högt och tog pennan ifrån henne. Ett scenario som Amanda sedan skulle jämföra med att leva i en diktatur.

Nu sover nog Morgan ruset av sig. Imorgon ska han säkert gå till Luxembourgträdgården och hyra en liten segelbåt i trä. Hoppas den går sönder! Vi vet att vi sa att vi inte vill se vuxna män gråta, men vi har ångrat oss. Folk ångrar sig hela tiden.

Nu ska vi spela match.