Annorakk hittar en jättedålig reklam

Gud älskar dig
Ja Gud älskar dig
www.gudalskardig.com

Annorakk gör sånt som folk gör plus lite till

Igår gick Annorakk till Eiffeltornet. Detta gjorde vi för att slappna av, efter att ha skapat massupplopp i Paris norra förorter i förrgår. Gud, vad arga vi var. Lisa var speciellt upprörd när hon hoppade på en polisbil. Amanda hytte mest med knytnävarna och skrek "JÄVLA FREAK"
Annorakk var arga på materialismen och att man äter hästkött i vårt kvarter.
Detta var en riktig urladdning och strax efter mossen anas bekant ugglan. Annorakk behövde helt enkelt lite "me-time". Vi valde därför att besöka Eiffeltornet och eftersom vi inte inte kan känna smärta så tog vi trapporna.


Först köpte vi biljett för 3,10 Euro. Sedan rullade vi nacken, sträckte armarna framför oss och knäckte fingrarna som final på en härlig stretch. Let's go! sa Amanda på knagglig engelska. Visst, sa Lisa på halvknagglig svenska. Sedan började vi gå. Det är ungefär 41 000 trappsteg upp till andra våningen. Trapporna är i plåt och följs ett slags staket. Efter 3 trappor mötte vi en flicka som var rädd. "Hon var verkligen rädd" sa Amanda. Lisa skrattade.
4 trappor senare stod Lisa nerböjd, storgråtandes och med brutala andningssvårigheter. Hon kunde varken ta sig upp eller ner. Då sa Amanda att hon skulle andas och räkna trappstegen, och frågade sedan om hon ville gå ner igen. Då svarade Lisa att hon för fan hade betalat 30 spänn och vägrade kasta pengarna i sjön. Amanda förstod snabbt att hennes vän var vad man brukar kalla "dumsnål". Dessutom var hon dumsnål i ett nötskal. Men för att slippa tjafsa med en neurotisk och jättekort flicka med blond lugg, så lät Amanda henne hållas. Det gick jättedåligt, men upp kom vi.

Väl uppe tog vi ett antal obligatoriska turistfoton, för att undvika att folk skulle förstå att vi var svenska rikskändisar. Vi har massa knep för att smälta in i massan. Sedan skulle vi ner. Då fick Lisa lite nervsammanbrott igen. Tyvärr var hon även nu för snål för att betala för hissen. När det var tre trappor kvar till marken hade hon båda händerna för ögonen och skrek osammanhängande siffror. Det hela var mycket bisarrt. När vi väl kom ner hade hon problem att stå och var yr. Då gick Amanda och klappade en häst som hon påstod var av världens största ras. Lisa fick vila. Sedan åkte vi buss. Det gör vi ganska ofta.

Hon där bakom försökte sälja knark till oss.

Hosianna Linn!

Annorakks manager heter Linn. För det mesta är Linn hård och tuff, såsom en manager ska vara. Linn är dock inte dum. Även hon förstår att piskan behöver vila ibland. Det är vid sådana tillfällen Linn plcokar upp en liten, liten morot ur fickan. Denna morot får Annorakk lukta på och då blir den som pånyttfödd. Idag var en sådan morotsdag. Detta klipp gav Linn till oss via sin blogg som en mor ger bröstet till sitt barn.

För detta vill Annorakk tacka och hylla Linn:

Måne och sol, vatten och vind och blommor och barn skapade Linn. Himmel och jord, allting är hennes. Linn vår Gud vill vi tacka. Linn vi tackar dig, Linn vi prisar dig, Linn, vi sjunger ditt heliga namn. Linn, Guds barn ,levde och dog, för alla, för oss, lever idag, ja, hon är här, ja hon är här, Linn vår Gud vill vi tacka. Linn vi tackar dig...

Managern vår tröst, levande, varm och helig och stark, talar om Gud. Stöder och bär, dag efter dag. Linn vår Gud vill vi tacka.
Linn vi tackar dig, Linn vi prisar dig, Linn, vi sjunger ditt heliga namn...



Linn har en blogg. Linns blogg innehåller inte bara text och bild utan även "relevanta annonser". jesuislinn.blogg.se

Sagan Om Tistel - En anekdot

En gång i tiden så fanns det en man som verkligen satte världen på kartan. Han hade stora planer, mycket makt, och mantel i dalmatinerpäls. Hans skor var klarröda och hans byxor var precis lagom långa. Mannen var Otto Bismarck. Först enade han hela Tyskland. Det gjorde han bara på kul. Efter det lät han fingrarna dansa över Europa och hamnade på Danmark. Där ville han starta Roskildefestivalen. Men det projektet var ingen lek, likt enandet av Tyskland. Detta var långt mer komplext.

Till sin hjälp hade han en relativt okänd men ändå redig potatisodlare från den engelska kanalön Jersey. Denna man var Charles Le Feuvre (uttalas sharls löfiver), sedermera fosterpappa på Annorakks första språkresa, stolt ägare av ett garage, 200 polska potatisplockare och massa kall kycklingfilé. Otto Bismarck och Charles Le Feuvre, tillsammans skapade dom ett monster.

Nu hoppar vi framåt på tidsaxeln, till år 2007. Detta år valde nämligen en annan storhet att sätta sitt avtryck på samma mark som Otto och Charles. Detta år valde Annorakk att åka till Roskildefestivalen.

På Roskildefestivalen såg Annorakk en jätteskojig liten gubbe. Han stod mitt på ett mattorg, iförd en grå sweatshirt med mönster. Han hade helskägg och var lik Leif Pagrotsky på ett nästan lite nonchigt sätt. Juste, han var typ skitkort också. Annorakk fann honom fantastisk och mycket älskvärd. Därför valde vi att lära känna honom lite bättre.

Vi började med att ge honom ett namn där vi stod i det evigt strilande regnet. Vi döpte honom till Tistel. Det passade perfekt. Efter det följde många långa timmar av spionage. Annorakk var tvugna att föra sig framåt på ett ytterst diskret sätt. Det gjorde vi bra. Efter ungefär 90 minuter hade vi sett Tistel göra nästan allt. Han hade tagit genvägar, gått på bajamaja, försökt hitta en ny vän, hjälpt en person att grilla, hoppat över tältpinnar, knäckt en bira och tagit på sig en nästan neonlila regnponcho. Tistel visste hur man skulle grilla, Tistel visste hur man förde sig och Tistel visste exakt när det var dags att dressa om. Vad han inte visste var att han var förföljd.

Tistel kommer alltid finnas kvar i Annorakks minne, och kommer än idag ofta på tal. Annorakk däremot har aldrig funnits, och kommer aldrig finnas i Tistels tankar. Det känns på ett underligt sätt vackert. Lite som när man hamnar på någon annans semesterfoto.

ALL MAKT ÅT MÅNDAG!

Annorakk anser att måndagar är världens bästa dag. Det är en dag som för många passerar obemärkt eller endast präglad av ångest. Detta är mediernas fel. Många människor vet inte om att de är styrda av media, vilket är synd.
Idag visar vi vår uppskattning av måndag genom att i repris släppa en Annorakk-film då vi verkligen hyllar livet och rasar mot etablissemanget.




Vi har sagt det förut men säger det igen; Fight the power.

Annorakk styr riket, ändå lyssnar den på Linn.

Annorakk har en manager. Hon heter Linn. Linn gör sitt jobb med tyst manipulation och plötsliga utfall. När utfallen kommer får vi stora ögon och lust att rymma. Ett utfall leder oftast till ca 12 timmar individuell betänketid för Lisa och Amanda, och sedan följer ett gemensamt beslut om vad vi ska ändra på i vårt beteende. Linn lyckas alltid. Annorakk trivs med det.

Igår inträffade ett av dessa inte allt för vanliga utfall. Vi satt intet ont anande och smuttade på varsin "Leffe", när Linn helt oprovocerat brusade upp över vår sporadiska uppdatering av bloggen. Hon hotade med att sluta läsa eftersom 6 av 7 besök endast ledde till ilska och besvikelse. Men eftersom vi smuttade på "Leffe" lät vi oss icke rubbas. "Fight the power!" tänkte vi, och tog en fet klunk öl. Linn märkte detta.

"En blogg som man uppdaterar en gång i veckan är ju för fan inte ens en blogg, det är en resedagbok." sa hon då, och spände ögonen i den långa långa svensken som satt bredvid Lisa.

Han gav inget medhåll, men Annorakk skämdes ändå. Annorakk vill inte skriva resedagbok. Resedagböcker skrivs av äldre män som just varit Ghana. Detta vet Annorakk, och säkert alla andra i världen som har page, stora glasögon och kläder i neonfärger. Vi känner oss inte heller särskilt medelålders. Vi har aldrig haft varken en egen bankkontakt, en skinnmapp med försäkringspapper eller chinos, och vi funderar inte ens på att åka till Ghana. Linn ler säkert fortfarande så att man kan se hennes döskalle i guld på framtanden.

Igår blev Lisa glad och berättade för Amanda att hon "lätt lär ha sett 50 cent eller Kanye West när dom var små, jag har ju varit i Miami och grejer". Amanda visste att chansen var väldigt liten, men ville inte ta lyckan ifrån Lisa. Plötsligt försvann lyckan ändå och Lisa sjönk ihop. "Eller asså det kan jag ju inte ha gjort, dom var ju små innan mig". Då ville Amanda använda Lisas intellekt som darttavla och sen spotta på det. Men hon valde att bara titta bort.

För övrigt heter världens sämsta, äldsta och mest oergonomiska dammsugare "Chromex PROFIL 800". Det är ett sjukt rivigt namn.

Annorakk väljer själva

Igår hade Annorakk sin näst sista lektion. Den var udda. Alla i klassrummet betedde sig som en jätte-efterbliven klubb för inbördes beundran. Amanda och Lisa tittade på varandra och insåg omgående att dom var smartast. Annorakk rasade! Denna dag hungrade de efter visdom. Något var tvunget att ske. Amanda ritade en 3d-kub och bad en bön. Gud hör bön. Tao ryckte in.

TAO! ropade hon till, innan hon började prata. Ingen förstod varför, men alla förstod att något stort var att vänta. Men ingenting kom. Tao tvekade. Vafan?! tänkte Lisa. Sedan tittade hon ner på pappret och såg varför Tao tvekade. Ordet hon ville säga var "oto-rhino-laryngologie". (öron-näsa-halsläkare)

- ott-ly-hoo-gå? sa hon både nasalt och hoppfullt. Fröken sa att det var fel.

- oto-rhino-laryngologie, sa fröken.

- nonott-hoolygå?! sa Tao desperat. Nja, sa fröken.
Tao gick till attack. Hon tog ett djupt andetag och mobiliserade varenda spår av nasalt ljud hon hade i kroppen.

- OTTO-FINO-LAGGASÅ!! ropade hon och tittade sig stolt omkring. Alla log. Fröken tittade på sina egna knäskålar och mumlade "Bra Tao.. super". Tao lutade sig bakåt och såg ut som Johnny Drama i flera minuter.

Sedan presenterade sig en jättelång pojke som Hans Hammerschidt. I handen hade han en bok på vilken det stod "französisch". Då ville Annorakk gå hem. Det gjorde vi också. Vi gick hem och öppnade en ungdomsgård. Igår kom våra första gäster. Det bjöds på popcorn, chips och pingisturnering. Vi hade gjort ett spelschema och skapat ett flertal läktarplatser. Game, set, match! Lisa och Amanda drack sangria från Bodega Del Sol för att fira att Henrik (en av gästerna) hade tagit sig till semifinal. Efter två glas blev Lisa allergisk på kinderna.
Nu ska vi gå till vår sista lektion någonsin. Det känns bradåligt.

Annorakk äger och Darling-Martin figurerar

Idag sa fröken till de andra fyra i gruppen:

"Dom svenska flickorna har gjort det lite skojigt, deras text är väldigt underhållande. Om ni också vill skoja till det så får ni det."

Lite senare sa fröken att vi var älskvärda, gillade att skratta och ibland kanske drog ett skämt. Man kan säga att fröken älskar oss.

Tänk om hon hade vetat att det vi skrattade åt var en stor snopp som Lisa hade målat på sitt block. Eller om hon hade vetat att vi rankade barns utseende på tunnelbanan, och sedan skrattar åt dom som får lägst. Vi säger bara tänk om.

Vi har en ny kille i klassen, han heter Alistair. Oj, Amanda kräktes lite. (på riktigt)

Imorgon ska vi skriva om Alistair.

Darling-Martin

Sandra och Jacob vi kommer inte att skriva någonting om er

Annorakk har haft en panghelg. Ni kanske minns att vi hittade cement i badrumsskåpet. Nu hittade vi ett hälsokostmärke i mataffären. Det heter Gayelord. Lisa köpte plommonjuice.

"Pruno! Nectar de... Pruno!"

Detta fynd var nästan i klass med när Annorakk en tidig morgon i alpbyn St Anton hittade

från

Det var jättekul.

En annan sak som är lite kul är att vi, i söndags morse, köpte indiskt Naanbröd svart. Ur en bagagelucka. Efter att detta hade gjorts skulle Amanda och Lou lite småfräckt sula, likt en frisbee, ett Naanbröd i bakhuvudet på Lisa. Detta uppskattades inte av Lisa, som under större delen av kvällen försökt förklara för sällskapet vilket viktig del bröd hade i hennes liv. Reaktionen på Amanda och Lous dåd blev en irriterad pekning med hela handen, och ett argt: "Nej men fan skärp er! Lägg av. Det är ju trots allt bröd Amanda."

Efter det ville Lisa gå på brasserie, ensam. En önskan som hon vänligt men bestämt gav upp när vi hade betalat taxin, och redan var hemma. "Det är lugnt Amanda, jag är också rätt trött, vi behöver inte gå på brasserie. Vi kan åka hem."

Detta var i lördags. Fredag var också en pangkväll. Amanda träffade sin första bögkompis, Lisa också. Det var samma person. Han är hårstylist och älskar Ugly Betty. På söndag ska vi ha brunch. Han älskar Stockholm och har massa vänner där. Därför pratar han lite svenska. När han skulle styla med sina kunskaper för Amanda, så sträckte han upp två fingrar i luften och ropade glatt " TVÅÅ ÖLOOR!" Annorakk skrattade. Kris, som han heter, tog sig för pannan och konstaterade besviken "oh no. is that an exception?" Amanda svarade "Yes darling". Han gillade att bli kallad darling.

Idag hade Annorakk lektion med den bästa gruppen, som vanligt. Vi hade laddat upp med ett försök till kulturtisdag, men alla museum var stängda. Annorakk åt entrecote-lunch istället.

Lektionen började med att alla fick skriva sitt namn och sedan välja ett ord för varje bokstav. Lisa valde lojal, intressant, sympatisk och alert. Hon ville egentligen välja listig istället för lojal eftersom det passar bättre, men på tisdagar tillåts inga större tilltag. Amanda däremot hade inte insett det och valde ord som märklig, händig och barnslig. Detta orsakade att alla i gruppen, inklusive Lisa, försökte ignorera Amanda resten av lektionen eftersom hon var så udda.

Efter ett tag började fröken plötsligt förklara för mannen till höger om Amanda att hon bad om ursäkt för att lektionen var för lätt och att hon bara vikarierade. Hon skämdes verkligen trots att hon var född i Jugoslavien. Mannen till höger tog dock ingen notis om detta ursäktande utan bestämde sig för att genomföra lektionen på sitt eget lite äckelbrittiska sätt. Han grymtade och rättade alla som sa fel. När vi gick igen dåtid så svarade han på allt innan någon annan hann, med en nonchalant översittarröst.

När Tao, en thailändare med mindre bra (genomdåligt) uttal pratade, så blev mannen extremt irriterad och rättade henne högt. Då målade Lisa av honom som en liten småful kung på sitt papper, och skrev "bajs" över honom. Amanda däremot kunde inte måla. Mannen hade nämligen tittat henne i ögonen för att skapa en tyst överenskommelse om att Tao var ett miffo. Det var då Amanda såg det. Morgan Alling. Morgan Alling från "Tippen" var den arga översittaren. Den man som en gång jublat över sopor och skickat ut gratis T-shirts fick numera nervsammanbrott över imperfekt. Hade kanske kändisskapets baksida tagit ut sin rätt och tvingat Morgan in i knarkträsket, eller var han helt enkelt bara överkvalificerad? Någon uggla anade i mossen. Detta visste Annorakk. Svaret på frågan blev sedermera både ja och nej. Morgan hade helt klart knarkat, kanske inte idag eftersom han snarare verkade abstinent än hög, men knarkat hade han. Överkvalificerad var han också helt klart. Om detta berodde på sann kunskap eller enbart ett delirium fick vi aldrig reda på.

Dock fick Amanda rätta hans diktamen. Morgan blev nervös och lät sitt huvud bosätta sig på Amandas högra axel. Varje gång Amanda rättade något av hans fel, och därmed satte minuspoäng, så blev han helt klart störd. Så pass störd att han grymtade högt och tog pennan ifrån henne. Ett scenario som Amanda sedan skulle jämföra med att leva i en diktatur.

Nu sover nog Morgan ruset av sig. Imorgon ska han säkert gå till Luxembourgträdgården och hyra en liten segelbåt i trä. Hoppas den går sönder! Vi vet att vi sa att vi inte vill se vuxna män gråta, men vi har ångrat oss. Folk ångrar sig hela tiden.

Nu ska vi spela match.

Annorakk bygger hemmagym.

Som ni ser har Annorakk införskaffat en del sportutrustning. På fredag ska vi bjuda in till pingisturnering och servera lite sportdryck. Tre prickar gäller för rundpingisklassen. Vi kallar grannen under oss för Jesus och om han knackar på kommer vi inte att öppna. Vi spelar nämligen pingis då.

Annorakk öppnar nationalistisk eld

Idag var en bra dag. Först hittade vi två stycken paket cementpulver i badrumsskåpet. Sedan har Annorakk tvättat alla sina kläder. Såhär såg marktrupperna ut:
- En maskin för ljus tvätt
- En maskin för mörkare tvätt samt färger
- En maskin för vita tygskor samt handdukar
Annorakk hade alltså tre maskiner på rad. Som band har vi inte bara politiska ståndpunkter att bejaka, utan även vardagsmusikaliska inslag prioriteras. Vi synkade därför alla tre maskiner exakt. Annorakk njöt och stod upp i 45 minuter för att inte förlora pondus. När sedan övriga gäster kostade på sig 5 eller möjligen 10 minuter torktumling, så köpte Annorakk tjugo. Iskall vardagslyx presenteras av het duo.

Amanda sover hela tiden. Det finns folk i vår lägenhet som vill måla en mustasch eller eventuellt ett löskägg på henne. Trots att dessa fiender är fiktiva så är det tur att jag är vaken och håller i en jättelång nål!

Idag på lektionen fick vi sitta mitten av klassrummet och svara på frågor från resten av gruppen. Lisa valde att ta sitt födelseland í famnen och lät ord som Ikea, köttbullar och mysigt återkomma ständigt. Det kändes bra att en gång för alla sätta Sverige på kartan. Sedan fick vi leka. Det fanns två polskor i 35årsåldern i vår klass idag. Namnen på dessa var Kascha och Issa.
Kascha och Issa hade råkat fastna i 80-talet. Det här är nästan dom:

Enda skillnaden var att Kascha och Issa hade utsvängda för jeans med vita blekningar, rosa skärp med fransar, turkos ögonskugga och vita puffärmskjortor med svart krage och mönster bestående av svartgrå 3d-trianglar. Annorakk valde att blunda och tänka på Roberto Cavalli.
När vi lekte skulle vi iallafall förklara ett franskt uttryck genom att spela upp en pedagogisk sketch. Annorakk ställde sig skeptiska till detta vuxentrams. Sedan informerades vi om att man fick ett poäng per lyckad sketch och att ett lag skulle vinna. Annorakk såg varandra i ögonen och startade sedan ett tyst krig mot de resterande fyra eleverna i klassen, samt fröken.
Till en början gick allting som planerat. Samarbete, spontanitet, intelligens och kunskap. Smack! Ett poäng. Pass på nästa. "Un chat dans la gorge". Boom. Annorakk intar scenen. Vi ställer fram en stol och startar en sketch som ska få fröken att snubbla på overheadsladden men inte märka att hon faller.

Det är då det händer. Amanda klantar till det. Den stol om hon endast ska "toucha" med foten, tar hon sats mot. Därefter sparkar hon till stolen med en sådan kraft och vrede att hela skiten flyger fram över heltäckningsmattan och attackerar Lisa som oförstående bara vill säga sin replik. Hon tappar bort sig, och Amanda ligger på huk vid fönstret på andra sidan rummet. Annorakk stod som förstenat. Poängen var förlorad.
För att skingra förnedringen och lätta på stämningen var Lisa tvungen att fråga om en glosa. För att visa att hon hade förstått svaret, och fortfarande var kung över Kocksgatan, så ville hon svara med en nonchalant "förbifartsfranska". En smattrande respons som skulle leda Annorakk tillbaka in i salongen.
Hon andades in, tittade sig självsäkert omkring och yttrade sedan: "Ahh, c'est more som.. ahh" . En oförståelig mening med tre ord på tre olika språk samt två sexuellt anspelande ljud tog oss snopet av planen. Lisa ville inte leka längre och Amanda började titta snett på polskorna. Annorakk såg inget mer att hämta.

Imorgon får vi besök. Annorakk ser detta mer som nytta än nöje, men var dag har nog av sin egen plåga. "Even this shall pass", som vi brukar säga.

Robyn

Det här var det ingen som provocerade fram. Lisa skred till handling på egen hand. Ursäkten som följde löd att "det är kul att förnördiga saker".

För övrigt är människan är bäst då hon är naken och panikslagen i ett sittbadkar. Amanda har varit det en gång i Kroatien. Då fnissade Lisa så hon nästan dog. Tänk vad Patrousse hade gjort.

ANNORAKK VIKER UT SIG I CP-MAGASINET

Lisa bjuder på en handikappinspirerad bildserie.

För att förtydliga:

Fotograf Amanda Gumpert

Annorakk ångrar ett dåd

Annorakk har felat. En gång för mycket.
Igår skulle vi ut. Hela dagen hade vi hade suttit och haft det mycket trevligt i parken bakom Eiffeltornet tillsammans med Linn och Jacob. Stämningen var på topp och Annorakk skulle bara åka hem och byta om för att sedan återvända till Linn vid niotiden. Yes! tänkte dom och begav sig hemåt.

Eftersom Lisa och Amanda dock är känslostyrda så skedde det sedermera så att Lisa började härja Paris gator i jakten på jeans. Amanda åkte hem och sov.
Klockan 20.15 kom Lisa hem. Då kom Natascha, vår australiensiska granne över och ville prata. Hon var ledsen. Annorakk blev ledset när Patrousse försvann, och vet hur det känns. Tröstdags.
Whyyyy? frågade Annorakk och la huvudet på sned. Maybe you miss home? sa Lisa och berättade att det var förståeligt efter 2,5 år utomlands. Då berättade Natascha att hon hade spytt nyss. Konversationen slaknade. Natascha gick hem.

Sedan begav sig Annorakk, men glömde då allt av värde när det är förfest på programmet. Det blev till att vända och springa till mataffären. Klockan 22.36 ringde vi på på Linns dörr. Stämningen var i höjd med grundvattnet och Linn uppfostrade därefter Amanda och Lisa på ett sätt som aldrig tidigare skådats.
Klockan 00.32 satte sig Annorakk i en taxi hem. Ingen sa ett ord. Lisa ville ligga i fosterställning men sätena var för små. Annorakk kommer aldrig mer komma sent. Linn gör sitt jobb.

Annorakk dricker rödvin, äter gott och diskuterar gångna tider.

Ihelgen hade Annorakk föräldrabesök. Man ska älska sin nästa tänkte Annorakk lite felaktigt, och älskade även allt som den nästa bjöd på. Nu är vi mätta.
Lisa blev så exalterad över hennes fäders besök att hon helt glömde bort att göra något annat under hela helgen än att smsa de sina om var de kunde ses, var de var och vad dom gjorde. Det var det värt. Men när föräldrarna sedan åkte hem blev Lisa ledsen och drömde samma natt att hennes mor och far var två frukter i en fruktkorg som hon tappade i marken. Då fick hon grav ångest och var tvungen att ringa hem under täckmanteln av en vägbeskrivningsfråga, för att kolla så att allt stod rätt till. Det gjorde det. Då kändes allt bättre. Det känns även bra att fler föräldrar kommer till den här helgen.




















Nyanlända.












Cykelhyrning. Lite nördigt.





Pappa tar alltid en familjebild i sepia när vi är utomlands. Gud vad jag ser kort ut. Mamma blev bra.