Sagan Om Tistel - En anekdot

En gång i tiden så fanns det en man som verkligen satte världen på kartan. Han hade stora planer, mycket makt, och mantel i dalmatinerpäls. Hans skor var klarröda och hans byxor var precis lagom långa. Mannen var Otto Bismarck. Först enade han hela Tyskland. Det gjorde han bara på kul. Efter det lät han fingrarna dansa över Europa och hamnade på Danmark. Där ville han starta Roskildefestivalen. Men det projektet var ingen lek, likt enandet av Tyskland. Detta var långt mer komplext.

Till sin hjälp hade han en relativt okänd men ändå redig potatisodlare från den engelska kanalön Jersey. Denna man var Charles Le Feuvre (uttalas sharls löfiver), sedermera fosterpappa på Annorakks första språkresa, stolt ägare av ett garage, 200 polska potatisplockare och massa kall kycklingfilé. Otto Bismarck och Charles Le Feuvre, tillsammans skapade dom ett monster.

Nu hoppar vi framåt på tidsaxeln, till år 2007. Detta år valde nämligen en annan storhet att sätta sitt avtryck på samma mark som Otto och Charles. Detta år valde Annorakk att åka till Roskildefestivalen.

På Roskildefestivalen såg Annorakk en jätteskojig liten gubbe. Han stod mitt på ett mattorg, iförd en grå sweatshirt med mönster. Han hade helskägg och var lik Leif Pagrotsky på ett nästan lite nonchigt sätt. Juste, han var typ skitkort också. Annorakk fann honom fantastisk och mycket älskvärd. Därför valde vi att lära känna honom lite bättre.

Vi började med att ge honom ett namn där vi stod i det evigt strilande regnet. Vi döpte honom till Tistel. Det passade perfekt. Efter det följde många långa timmar av spionage. Annorakk var tvugna att föra sig framåt på ett ytterst diskret sätt. Det gjorde vi bra. Efter ungefär 90 minuter hade vi sett Tistel göra nästan allt. Han hade tagit genvägar, gått på bajamaja, försökt hitta en ny vän, hjälpt en person att grilla, hoppat över tältpinnar, knäckt en bira och tagit på sig en nästan neonlila regnponcho. Tistel visste hur man skulle grilla, Tistel visste hur man förde sig och Tistel visste exakt när det var dags att dressa om. Vad han inte visste var att han var förföljd.

Tistel kommer alltid finnas kvar i Annorakks minne, och kommer än idag ofta på tal. Annorakk däremot har aldrig funnits, och kommer aldrig finnas i Tistels tankar. Det känns på ett underligt sätt vackert. Lite som när man hamnar på någon annans semesterfoto.