PAIN IS TEMPORARY, GLORY IS FOREVER

Ett tag strejkade Annorakk då den inte fick några uppmuntrande hejarrop eller kommentarer på bloggen. Nu är vi dock tvungna att skriva igen, trots att kommentarerna lyser med sin frånvaro. Idag är nämligen en av de mest underliga dagarna i Annorakkens liv. Man kan säga att den är vänd ut och in. Annorakken ska åka hem.

Med fyra gigantiska väskor och en välberäknad mängd knark i analen, så ska vi om en timme ta en Trabant till Paris mest slitna flygplats. Detta faktum svider som ett eksem i armvecket, men som tur är kan vi som alltid finna tröst i musiken.

Giorgios skiva heter "From here to eternity", och det är så det känns. När vi kommer hem kan vad som helst hända, men Annorakken är mer förberedd än någonsin.

För er som är intresserade av låtarna på skivan, så kommer titlarna här:
1. From here to eternity
2. Lost Angeles
3. Utopia - me, Giorgio
4. Faster than the speed of love
5. First hand experience, in second hand love
6. I'm left, You're right, She's gone
7. Too hot to handle



Slutligen vill Annorakken säga farväl genom att tacka för visat intresse. Vi har alltid vetat att vi är intressanta, men vi har aldrig trott att folk kunde förstå det. Annorakk Film Noir Tour kommer att avslutas med en intim men kraftfull finalspelning på Arlanda ikväll kl. 23.45. Dessutom kan ni till sommaren 2008 se fram emot Annorakks stora Folkparksturné. Hjärtligt välkomna och stå på er.

ANNORAKK STYR RIKET - DEN ÄR ANSVARIG INFÖR RIKSDAGEN.

Ondskan personifierad

Annorakk gillar att titta på "På spåret", det är ett trevligt och kunskapsspäckat program som får oss att andas lugnt. Gästerna är alltid sympatiska och tillmötesgående.
Alla gäster förutom två. Dessa två är Jan Guillou och hans fru Ann Marie Skarp. Det paret rubbar vårt universum! Om och om igen låtsas de som att det inte har någon aning om svaret på frågan, sedan "drar de till med nåt" i sista sekund, och sedan råkar det bara vara rätt. Då ser de förvånade ut och så säger Jan "puss" och tar Ann Marie i hand. Sedan hånar dom de andra gästerna ifall de svarar rätt. Upprepade gånger har monsterduon bland annat mumlat fram ironiska "grattis" och tittat snett. Jävla nötter.
När Annorakk blir rosenrasande så kan de komma på scenarion som roar på puckots bekostnad. Det här var när paret Skarp-Guillou fick barn.

Ann Marie - Är det en pojke eller flicka?!
Barnmorskan - Det är en liten gubbe!

Då fick dom köpa små manchesterbyxor och en liten nikotinfri pipa.

Endorfinkick

Så jävla fett.

Martin Svane som tidslinje

Martin Svane som ung

Martin Svane som gammal

Annorakk visar att allt är möjligt, bara man vill.

Fett.

Idag har Annorakk pimpat i köket.

Vad som genomförs är att vi:

1. Utan större vemod bara öser.

2. Respektlöst släpper ut innehållet ur en yoghurt ner i en skål. Allt detta från hög höjd. Det här

gör vi genom att använda oss av en sked för att minska det tryck som håller yoghurten kvar. En shout-out till tyngdlagen.

3. Shottar Bodega Del Sol-sangria, utan att tveka.

4. Tar okänt piller.

5. Shottar kallt kaffe.

6. Utan större vemod bara öser.

Alester. (f.d Alistair)

Annorakk kände sig idag för första gången redo att släppa ut Alester i hetluften. Här är han.

Han är i stora drag som en brittisk liten lord. Dessutom läser han som en poet och bjuder ofta på kaffe. Helt enkelt en gentleman. En aristokratisk, tillmötesgående, lite nervös herre med ett ibland bristande självförtroende som kommit till Paris för att läsa och lära. Vi saknar Alester nästan varje dag nu när vi slutat skolan. Han gav Annorakk ett fint litet avskedstal vår sista dag. Den dagen fick vi spela upp en sketch där Marc Anthony och Jennifer Lopez kärleksförklarar sig till varandra. Då avslutade Lisa som spelade Jennifer, med att av misstag, med sin inte helt fläckfria franska, säga knulla mig som en unghäst. Trots detta förlorade inte Alester hoppet om oss. Han tackade Annorakk för roliga stunder och uppfriskande sketcher. Vi tackar Alester för en inblick i en annan värld och kaffet.

Annorakk hittar en jättedålig reklam

Gud älskar dig
Ja Gud älskar dig
www.gudalskardig.com

Annorakk gör sånt som folk gör plus lite till

Igår gick Annorakk till Eiffeltornet. Detta gjorde vi för att slappna av, efter att ha skapat massupplopp i Paris norra förorter i förrgår. Gud, vad arga vi var. Lisa var speciellt upprörd när hon hoppade på en polisbil. Amanda hytte mest med knytnävarna och skrek "JÄVLA FREAK"
Annorakk var arga på materialismen och att man äter hästkött i vårt kvarter.
Detta var en riktig urladdning och strax efter mossen anas bekant ugglan. Annorakk behövde helt enkelt lite "me-time". Vi valde därför att besöka Eiffeltornet och eftersom vi inte inte kan känna smärta så tog vi trapporna.


Först köpte vi biljett för 3,10 Euro. Sedan rullade vi nacken, sträckte armarna framför oss och knäckte fingrarna som final på en härlig stretch. Let's go! sa Amanda på knagglig engelska. Visst, sa Lisa på halvknagglig svenska. Sedan började vi gå. Det är ungefär 41 000 trappsteg upp till andra våningen. Trapporna är i plåt och följs ett slags staket. Efter 3 trappor mötte vi en flicka som var rädd. "Hon var verkligen rädd" sa Amanda. Lisa skrattade.
4 trappor senare stod Lisa nerböjd, storgråtandes och med brutala andningssvårigheter. Hon kunde varken ta sig upp eller ner. Då sa Amanda att hon skulle andas och räkna trappstegen, och frågade sedan om hon ville gå ner igen. Då svarade Lisa att hon för fan hade betalat 30 spänn och vägrade kasta pengarna i sjön. Amanda förstod snabbt att hennes vän var vad man brukar kalla "dumsnål". Dessutom var hon dumsnål i ett nötskal. Men för att slippa tjafsa med en neurotisk och jättekort flicka med blond lugg, så lät Amanda henne hållas. Det gick jättedåligt, men upp kom vi.

Väl uppe tog vi ett antal obligatoriska turistfoton, för att undvika att folk skulle förstå att vi var svenska rikskändisar. Vi har massa knep för att smälta in i massan. Sedan skulle vi ner. Då fick Lisa lite nervsammanbrott igen. Tyvärr var hon även nu för snål för att betala för hissen. När det var tre trappor kvar till marken hade hon båda händerna för ögonen och skrek osammanhängande siffror. Det hela var mycket bisarrt. När vi väl kom ner hade hon problem att stå och var yr. Då gick Amanda och klappade en häst som hon påstod var av världens största ras. Lisa fick vila. Sedan åkte vi buss. Det gör vi ganska ofta.

Hon där bakom försökte sälja knark till oss.

Hosianna Linn!

Annorakks manager heter Linn. För det mesta är Linn hård och tuff, såsom en manager ska vara. Linn är dock inte dum. Även hon förstår att piskan behöver vila ibland. Det är vid sådana tillfällen Linn plcokar upp en liten, liten morot ur fickan. Denna morot får Annorakk lukta på och då blir den som pånyttfödd. Idag var en sådan morotsdag. Detta klipp gav Linn till oss via sin blogg som en mor ger bröstet till sitt barn.

För detta vill Annorakk tacka och hylla Linn:

Måne och sol, vatten och vind och blommor och barn skapade Linn. Himmel och jord, allting är hennes. Linn vår Gud vill vi tacka. Linn vi tackar dig, Linn vi prisar dig, Linn, vi sjunger ditt heliga namn. Linn, Guds barn ,levde och dog, för alla, för oss, lever idag, ja, hon är här, ja hon är här, Linn vår Gud vill vi tacka. Linn vi tackar dig...

Managern vår tröst, levande, varm och helig och stark, talar om Gud. Stöder och bär, dag efter dag. Linn vår Gud vill vi tacka.
Linn vi tackar dig, Linn vi prisar dig, Linn, vi sjunger ditt heliga namn...



Linn har en blogg. Linns blogg innehåller inte bara text och bild utan även "relevanta annonser". jesuislinn.blogg.se

Sagan Om Tistel - En anekdot

En gång i tiden så fanns det en man som verkligen satte världen på kartan. Han hade stora planer, mycket makt, och mantel i dalmatinerpäls. Hans skor var klarröda och hans byxor var precis lagom långa. Mannen var Otto Bismarck. Först enade han hela Tyskland. Det gjorde han bara på kul. Efter det lät han fingrarna dansa över Europa och hamnade på Danmark. Där ville han starta Roskildefestivalen. Men det projektet var ingen lek, likt enandet av Tyskland. Detta var långt mer komplext.

Till sin hjälp hade han en relativt okänd men ändå redig potatisodlare från den engelska kanalön Jersey. Denna man var Charles Le Feuvre (uttalas sharls löfiver), sedermera fosterpappa på Annorakks första språkresa, stolt ägare av ett garage, 200 polska potatisplockare och massa kall kycklingfilé. Otto Bismarck och Charles Le Feuvre, tillsammans skapade dom ett monster.

Nu hoppar vi framåt på tidsaxeln, till år 2007. Detta år valde nämligen en annan storhet att sätta sitt avtryck på samma mark som Otto och Charles. Detta år valde Annorakk att åka till Roskildefestivalen.

På Roskildefestivalen såg Annorakk en jätteskojig liten gubbe. Han stod mitt på ett mattorg, iförd en grå sweatshirt med mönster. Han hade helskägg och var lik Leif Pagrotsky på ett nästan lite nonchigt sätt. Juste, han var typ skitkort också. Annorakk fann honom fantastisk och mycket älskvärd. Därför valde vi att lära känna honom lite bättre.

Vi började med att ge honom ett namn där vi stod i det evigt strilande regnet. Vi döpte honom till Tistel. Det passade perfekt. Efter det följde många långa timmar av spionage. Annorakk var tvugna att föra sig framåt på ett ytterst diskret sätt. Det gjorde vi bra. Efter ungefär 90 minuter hade vi sett Tistel göra nästan allt. Han hade tagit genvägar, gått på bajamaja, försökt hitta en ny vän, hjälpt en person att grilla, hoppat över tältpinnar, knäckt en bira och tagit på sig en nästan neonlila regnponcho. Tistel visste hur man skulle grilla, Tistel visste hur man förde sig och Tistel visste exakt när det var dags att dressa om. Vad han inte visste var att han var förföljd.

Tistel kommer alltid finnas kvar i Annorakks minne, och kommer än idag ofta på tal. Annorakk däremot har aldrig funnits, och kommer aldrig finnas i Tistels tankar. Det känns på ett underligt sätt vackert. Lite som när man hamnar på någon annans semesterfoto.

ALL MAKT ÅT MÅNDAG!

Annorakk anser att måndagar är världens bästa dag. Det är en dag som för många passerar obemärkt eller endast präglad av ångest. Detta är mediernas fel. Många människor vet inte om att de är styrda av media, vilket är synd.
Idag visar vi vår uppskattning av måndag genom att i repris släppa en Annorakk-film då vi verkligen hyllar livet och rasar mot etablissemanget.




Vi har sagt det förut men säger det igen; Fight the power.

Annorakk styr riket, ändå lyssnar den på Linn.

Annorakk har en manager. Hon heter Linn. Linn gör sitt jobb med tyst manipulation och plötsliga utfall. När utfallen kommer får vi stora ögon och lust att rymma. Ett utfall leder oftast till ca 12 timmar individuell betänketid för Lisa och Amanda, och sedan följer ett gemensamt beslut om vad vi ska ändra på i vårt beteende. Linn lyckas alltid. Annorakk trivs med det.

Igår inträffade ett av dessa inte allt för vanliga utfall. Vi satt intet ont anande och smuttade på varsin "Leffe", när Linn helt oprovocerat brusade upp över vår sporadiska uppdatering av bloggen. Hon hotade med att sluta läsa eftersom 6 av 7 besök endast ledde till ilska och besvikelse. Men eftersom vi smuttade på "Leffe" lät vi oss icke rubbas. "Fight the power!" tänkte vi, och tog en fet klunk öl. Linn märkte detta.

"En blogg som man uppdaterar en gång i veckan är ju för fan inte ens en blogg, det är en resedagbok." sa hon då, och spände ögonen i den långa långa svensken som satt bredvid Lisa.

Han gav inget medhåll, men Annorakk skämdes ändå. Annorakk vill inte skriva resedagbok. Resedagböcker skrivs av äldre män som just varit Ghana. Detta vet Annorakk, och säkert alla andra i världen som har page, stora glasögon och kläder i neonfärger. Vi känner oss inte heller särskilt medelålders. Vi har aldrig haft varken en egen bankkontakt, en skinnmapp med försäkringspapper eller chinos, och vi funderar inte ens på att åka till Ghana. Linn ler säkert fortfarande så att man kan se hennes döskalle i guld på framtanden.

Igår blev Lisa glad och berättade för Amanda att hon "lätt lär ha sett 50 cent eller Kanye West när dom var små, jag har ju varit i Miami och grejer". Amanda visste att chansen var väldigt liten, men ville inte ta lyckan ifrån Lisa. Plötsligt försvann lyckan ändå och Lisa sjönk ihop. "Eller asså det kan jag ju inte ha gjort, dom var ju små innan mig". Då ville Amanda använda Lisas intellekt som darttavla och sen spotta på det. Men hon valde att bara titta bort.

För övrigt heter världens sämsta, äldsta och mest oergonomiska dammsugare "Chromex PROFIL 800". Det är ett sjukt rivigt namn.

Annorakk väljer själva

Igår hade Annorakk sin näst sista lektion. Den var udda. Alla i klassrummet betedde sig som en jätte-efterbliven klubb för inbördes beundran. Amanda och Lisa tittade på varandra och insåg omgående att dom var smartast. Annorakk rasade! Denna dag hungrade de efter visdom. Något var tvunget att ske. Amanda ritade en 3d-kub och bad en bön. Gud hör bön. Tao ryckte in.

TAO! ropade hon till, innan hon började prata. Ingen förstod varför, men alla förstod att något stort var att vänta. Men ingenting kom. Tao tvekade. Vafan?! tänkte Lisa. Sedan tittade hon ner på pappret och såg varför Tao tvekade. Ordet hon ville säga var "oto-rhino-laryngologie". (öron-näsa-halsläkare)

- ott-ly-hoo-gå? sa hon både nasalt och hoppfullt. Fröken sa att det var fel.

- oto-rhino-laryngologie, sa fröken.

- nonott-hoolygå?! sa Tao desperat. Nja, sa fröken.
Tao gick till attack. Hon tog ett djupt andetag och mobiliserade varenda spår av nasalt ljud hon hade i kroppen.

- OTTO-FINO-LAGGASÅ!! ropade hon och tittade sig stolt omkring. Alla log. Fröken tittade på sina egna knäskålar och mumlade "Bra Tao.. super". Tao lutade sig bakåt och såg ut som Johnny Drama i flera minuter.

Sedan presenterade sig en jättelång pojke som Hans Hammerschidt. I handen hade han en bok på vilken det stod "französisch". Då ville Annorakk gå hem. Det gjorde vi också. Vi gick hem och öppnade en ungdomsgård. Igår kom våra första gäster. Det bjöds på popcorn, chips och pingisturnering. Vi hade gjort ett spelschema och skapat ett flertal läktarplatser. Game, set, match! Lisa och Amanda drack sangria från Bodega Del Sol för att fira att Henrik (en av gästerna) hade tagit sig till semifinal. Efter två glas blev Lisa allergisk på kinderna.
Nu ska vi gå till vår sista lektion någonsin. Det känns bradåligt.

Annorakk äger och Darling-Martin figurerar

Idag sa fröken till de andra fyra i gruppen:

"Dom svenska flickorna har gjort det lite skojigt, deras text är väldigt underhållande. Om ni också vill skoja till det så får ni det."

Lite senare sa fröken att vi var älskvärda, gillade att skratta och ibland kanske drog ett skämt. Man kan säga att fröken älskar oss.

Tänk om hon hade vetat att det vi skrattade åt var en stor snopp som Lisa hade målat på sitt block. Eller om hon hade vetat att vi rankade barns utseende på tunnelbanan, och sedan skrattar åt dom som får lägst. Vi säger bara tänk om.

Vi har en ny kille i klassen, han heter Alistair. Oj, Amanda kräktes lite. (på riktigt)

Imorgon ska vi skriva om Alistair.

Darling-Martin

Sandra och Jacob vi kommer inte att skriva någonting om er

Annorakk har haft en panghelg. Ni kanske minns att vi hittade cement i badrumsskåpet. Nu hittade vi ett hälsokostmärke i mataffären. Det heter Gayelord. Lisa köpte plommonjuice.

"Pruno! Nectar de... Pruno!"

Detta fynd var nästan i klass med när Annorakk en tidig morgon i alpbyn St Anton hittade

från

Det var jättekul.

En annan sak som är lite kul är att vi, i söndags morse, köpte indiskt Naanbröd svart. Ur en bagagelucka. Efter att detta hade gjorts skulle Amanda och Lou lite småfräckt sula, likt en frisbee, ett Naanbröd i bakhuvudet på Lisa. Detta uppskattades inte av Lisa, som under större delen av kvällen försökt förklara för sällskapet vilket viktig del bröd hade i hennes liv. Reaktionen på Amanda och Lous dåd blev en irriterad pekning med hela handen, och ett argt: "Nej men fan skärp er! Lägg av. Det är ju trots allt bröd Amanda."

Efter det ville Lisa gå på brasserie, ensam. En önskan som hon vänligt men bestämt gav upp när vi hade betalat taxin, och redan var hemma. "Det är lugnt Amanda, jag är också rätt trött, vi behöver inte gå på brasserie. Vi kan åka hem."

Detta var i lördags. Fredag var också en pangkväll. Amanda träffade sin första bögkompis, Lisa också. Det var samma person. Han är hårstylist och älskar Ugly Betty. På söndag ska vi ha brunch. Han älskar Stockholm och har massa vänner där. Därför pratar han lite svenska. När han skulle styla med sina kunskaper för Amanda, så sträckte han upp två fingrar i luften och ropade glatt " TVÅÅ ÖLOOR!" Annorakk skrattade. Kris, som han heter, tog sig för pannan och konstaterade besviken "oh no. is that an exception?" Amanda svarade "Yes darling". Han gillade att bli kallad darling.

Idag hade Annorakk lektion med den bästa gruppen, som vanligt. Vi hade laddat upp med ett försök till kulturtisdag, men alla museum var stängda. Annorakk åt entrecote-lunch istället.

Lektionen började med att alla fick skriva sitt namn och sedan välja ett ord för varje bokstav. Lisa valde lojal, intressant, sympatisk och alert. Hon ville egentligen välja listig istället för lojal eftersom det passar bättre, men på tisdagar tillåts inga större tilltag. Amanda däremot hade inte insett det och valde ord som märklig, händig och barnslig. Detta orsakade att alla i gruppen, inklusive Lisa, försökte ignorera Amanda resten av lektionen eftersom hon var så udda.

Efter ett tag började fröken plötsligt förklara för mannen till höger om Amanda att hon bad om ursäkt för att lektionen var för lätt och att hon bara vikarierade. Hon skämdes verkligen trots att hon var född i Jugoslavien. Mannen till höger tog dock ingen notis om detta ursäktande utan bestämde sig för att genomföra lektionen på sitt eget lite äckelbrittiska sätt. Han grymtade och rättade alla som sa fel. När vi gick igen dåtid så svarade han på allt innan någon annan hann, med en nonchalant översittarröst.

När Tao, en thailändare med mindre bra (genomdåligt) uttal pratade, så blev mannen extremt irriterad och rättade henne högt. Då målade Lisa av honom som en liten småful kung på sitt papper, och skrev "bajs" över honom. Amanda däremot kunde inte måla. Mannen hade nämligen tittat henne i ögonen för att skapa en tyst överenskommelse om att Tao var ett miffo. Det var då Amanda såg det. Morgan Alling. Morgan Alling från "Tippen" var den arga översittaren. Den man som en gång jublat över sopor och skickat ut gratis T-shirts fick numera nervsammanbrott över imperfekt. Hade kanske kändisskapets baksida tagit ut sin rätt och tvingat Morgan in i knarkträsket, eller var han helt enkelt bara överkvalificerad? Någon uggla anade i mossen. Detta visste Annorakk. Svaret på frågan blev sedermera både ja och nej. Morgan hade helt klart knarkat, kanske inte idag eftersom han snarare verkade abstinent än hög, men knarkat hade han. Överkvalificerad var han också helt klart. Om detta berodde på sann kunskap eller enbart ett delirium fick vi aldrig reda på.

Dock fick Amanda rätta hans diktamen. Morgan blev nervös och lät sitt huvud bosätta sig på Amandas högra axel. Varje gång Amanda rättade något av hans fel, och därmed satte minuspoäng, så blev han helt klart störd. Så pass störd att han grymtade högt och tog pennan ifrån henne. Ett scenario som Amanda sedan skulle jämföra med att leva i en diktatur.

Nu sover nog Morgan ruset av sig. Imorgon ska han säkert gå till Luxembourgträdgården och hyra en liten segelbåt i trä. Hoppas den går sönder! Vi vet att vi sa att vi inte vill se vuxna män gråta, men vi har ångrat oss. Folk ångrar sig hela tiden.

Nu ska vi spela match.

Annorakk bygger hemmagym.

Som ni ser har Annorakk införskaffat en del sportutrustning. På fredag ska vi bjuda in till pingisturnering och servera lite sportdryck. Tre prickar gäller för rundpingisklassen. Vi kallar grannen under oss för Jesus och om han knackar på kommer vi inte att öppna. Vi spelar nämligen pingis då.

Annorakk öppnar nationalistisk eld

Idag var en bra dag. Först hittade vi två stycken paket cementpulver i badrumsskåpet. Sedan har Annorakk tvättat alla sina kläder. Såhär såg marktrupperna ut:
- En maskin för ljus tvätt
- En maskin för mörkare tvätt samt färger
- En maskin för vita tygskor samt handdukar
Annorakk hade alltså tre maskiner på rad. Som band har vi inte bara politiska ståndpunkter att bejaka, utan även vardagsmusikaliska inslag prioriteras. Vi synkade därför alla tre maskiner exakt. Annorakk njöt och stod upp i 45 minuter för att inte förlora pondus. När sedan övriga gäster kostade på sig 5 eller möjligen 10 minuter torktumling, så köpte Annorakk tjugo. Iskall vardagslyx presenteras av het duo.

Amanda sover hela tiden. Det finns folk i vår lägenhet som vill måla en mustasch eller eventuellt ett löskägg på henne. Trots att dessa fiender är fiktiva så är det tur att jag är vaken och håller i en jättelång nål!

Idag på lektionen fick vi sitta mitten av klassrummet och svara på frågor från resten av gruppen. Lisa valde att ta sitt födelseland í famnen och lät ord som Ikea, köttbullar och mysigt återkomma ständigt. Det kändes bra att en gång för alla sätta Sverige på kartan. Sedan fick vi leka. Det fanns två polskor i 35årsåldern i vår klass idag. Namnen på dessa var Kascha och Issa.
Kascha och Issa hade råkat fastna i 80-talet. Det här är nästan dom:

Enda skillnaden var att Kascha och Issa hade utsvängda för jeans med vita blekningar, rosa skärp med fransar, turkos ögonskugga och vita puffärmskjortor med svart krage och mönster bestående av svartgrå 3d-trianglar. Annorakk valde att blunda och tänka på Roberto Cavalli.
När vi lekte skulle vi iallafall förklara ett franskt uttryck genom att spela upp en pedagogisk sketch. Annorakk ställde sig skeptiska till detta vuxentrams. Sedan informerades vi om att man fick ett poäng per lyckad sketch och att ett lag skulle vinna. Annorakk såg varandra i ögonen och startade sedan ett tyst krig mot de resterande fyra eleverna i klassen, samt fröken.
Till en början gick allting som planerat. Samarbete, spontanitet, intelligens och kunskap. Smack! Ett poäng. Pass på nästa. "Un chat dans la gorge". Boom. Annorakk intar scenen. Vi ställer fram en stol och startar en sketch som ska få fröken att snubbla på overheadsladden men inte märka att hon faller.

Det är då det händer. Amanda klantar till det. Den stol om hon endast ska "toucha" med foten, tar hon sats mot. Därefter sparkar hon till stolen med en sådan kraft och vrede att hela skiten flyger fram över heltäckningsmattan och attackerar Lisa som oförstående bara vill säga sin replik. Hon tappar bort sig, och Amanda ligger på huk vid fönstret på andra sidan rummet. Annorakk stod som förstenat. Poängen var förlorad.
För att skingra förnedringen och lätta på stämningen var Lisa tvungen att fråga om en glosa. För att visa att hon hade förstått svaret, och fortfarande var kung över Kocksgatan, så ville hon svara med en nonchalant "förbifartsfranska". En smattrande respons som skulle leda Annorakk tillbaka in i salongen.
Hon andades in, tittade sig självsäkert omkring och yttrade sedan: "Ahh, c'est more som.. ahh" . En oförståelig mening med tre ord på tre olika språk samt två sexuellt anspelande ljud tog oss snopet av planen. Lisa ville inte leka längre och Amanda började titta snett på polskorna. Annorakk såg inget mer att hämta.

Imorgon får vi besök. Annorakk ser detta mer som nytta än nöje, men var dag har nog av sin egen plåga. "Even this shall pass", som vi brukar säga.

Robyn

Det här var det ingen som provocerade fram. Lisa skred till handling på egen hand. Ursäkten som följde löd att "det är kul att förnördiga saker".

För övrigt är människan är bäst då hon är naken och panikslagen i ett sittbadkar. Amanda har varit det en gång i Kroatien. Då fnissade Lisa så hon nästan dog. Tänk vad Patrousse hade gjort.

ANNORAKK VIKER UT SIG I CP-MAGASINET

Lisa bjuder på en handikappinspirerad bildserie.

För att förtydliga:

Fotograf Amanda Gumpert

Annorakk ångrar ett dåd

Annorakk har felat. En gång för mycket.
Igår skulle vi ut. Hela dagen hade vi hade suttit och haft det mycket trevligt i parken bakom Eiffeltornet tillsammans med Linn och Jacob. Stämningen var på topp och Annorakk skulle bara åka hem och byta om för att sedan återvända till Linn vid niotiden. Yes! tänkte dom och begav sig hemåt.

Eftersom Lisa och Amanda dock är känslostyrda så skedde det sedermera så att Lisa började härja Paris gator i jakten på jeans. Amanda åkte hem och sov.
Klockan 20.15 kom Lisa hem. Då kom Natascha, vår australiensiska granne över och ville prata. Hon var ledsen. Annorakk blev ledset när Patrousse försvann, och vet hur det känns. Tröstdags.
Whyyyy? frågade Annorakk och la huvudet på sned. Maybe you miss home? sa Lisa och berättade att det var förståeligt efter 2,5 år utomlands. Då berättade Natascha att hon hade spytt nyss. Konversationen slaknade. Natascha gick hem.

Sedan begav sig Annorakk, men glömde då allt av värde när det är förfest på programmet. Det blev till att vända och springa till mataffären. Klockan 22.36 ringde vi på på Linns dörr. Stämningen var i höjd med grundvattnet och Linn uppfostrade därefter Amanda och Lisa på ett sätt som aldrig tidigare skådats.
Klockan 00.32 satte sig Annorakk i en taxi hem. Ingen sa ett ord. Lisa ville ligga i fosterställning men sätena var för små. Annorakk kommer aldrig mer komma sent. Linn gör sitt jobb.

Annorakk dricker rödvin, äter gott och diskuterar gångna tider.

Ihelgen hade Annorakk föräldrabesök. Man ska älska sin nästa tänkte Annorakk lite felaktigt, och älskade även allt som den nästa bjöd på. Nu är vi mätta.
Lisa blev så exalterad över hennes fäders besök att hon helt glömde bort att göra något annat under hela helgen än att smsa de sina om var de kunde ses, var de var och vad dom gjorde. Det var det värt. Men när föräldrarna sedan åkte hem blev Lisa ledsen och drömde samma natt att hennes mor och far var två frukter i en fruktkorg som hon tappade i marken. Då fick hon grav ångest och var tvungen att ringa hem under täckmanteln av en vägbeskrivningsfråga, för att kolla så att allt stod rätt till. Det gjorde det. Då kändes allt bättre. Det känns även bra att fler föräldrar kommer till den här helgen.




















Nyanlända.












Cykelhyrning. Lite nördigt.





Pappa tar alltid en familjebild i sepia när vi är utomlands. Gud vad jag ser kort ut. Mamma blev bra.

Nulägesanalys

Lisa pluggar. Amanda pluggar inte. Hon behöver inte då hon blev uppflyttad till en bättre grupp igår. Amanda är rastlös. Lisa är seriös.

Summa summarum: Annorakk drar ojämnt för tillfället.

patrousse,skatan och ivanhoe.

Förra veckan, efter söndag, så blev det måndag. Annorrak vaknade tidigt och hoppade lite i sängen. Patroussedags! hojtade vi exalterat.
Tiden går sannerligen långsamt när man har mycket att se fram emot, men som tur är stannar den inte. Logiskt nog slog den alltså till slut över till den magiska minuten; 14.15. Skolan börjar!


Vi närmade oss dörren, gjorde en nonchig gimme five och steg sedan in i klassrummet med pondusen lika synlig som trendkänslan. Dagens dressar gick i senapsgult och massivt höstgröna toner. Höstens it-färger snyggt kombinerade. Inget kunde gå fel. Man skymtade resterna av ordet "Invinsible" skrivet med eyeliner på Annorakks knogar. Detta skrevs under ett ögonblick av storhet tidigare på dagen. Det var dags nu.


Nyheten som väntade fick Annorakks inre lyckocrescendon att vända på en femöring och rasa likt Kapplatorn. En fnissig man i mustach hade tydligen valt att komma sent. Annorrakk kallsvettades. Lisa attackerades av minnesbilder från Yins avsked och blev yr. Amandas hjärta sjönk. Tiden gick och situationen intensifierades. Hoppet är det sista som överger människan sägs det. Vår egen vetskap tog det nu ifrån oss. Patrousse kommer inte sent, han är från Egyptien och vet hur man för sig. Ska man komma, så kommer man i tid. Svaret brände som nykokt knäck på handen. Patrousse hade lämnat oss. Han var klar.
Lektionen som följde kändes som Jesu vandring på Golgata. Annorakk somnade tidigt den kvällen.

Så vad gör man när vardagen endast lämnar efter sig en salt smak på läpparna? Jo, man låter det materialistiska glädjepirret vända skutan. Resultatet blev bättre än något fniss Patrousse någonsin bjudit på. Resultatet blev ett husdjur.

Låt oss presentera Skatan. Världens bästa medpassagerare. Hon bor i garderoben, men sover med oss.

























Annorakk investerade även i andra lustiga dressar till ett värde av massor, framförallt rent emotionellt.





Dessutom har vi en ny vän nu. Vi har valt att kalla honom Ernest Ivanhoe. Han är så intressant att hans namn känns irrelevant. Ivanhoe är från Palm Springs i USA. Tror både vi och han. För saken är den att Ivanhoe är 72 år gammal och trots sin alerta approach händer det att han glömmer bort var han bor. Då tar han sig för huvudet och skrattar, sen tänker han lite. Strax efter brukar det komma fram. Palm Springs in California!

Men svaret är nej, Ivanhoe är inte sjuk, han är mest lite lat. Lisa tror att han anser sig ha avancerat i tankenivå och bara tänker på stora och svåra saker. Att han liksom har vuxit ifrån tiden då man funderade trätankar, som exempelvis var man bor eller vad man heter. Svaren på sådana tankar berikar inte världen. Sådana tankar kan den tuggummituggande it-generationen ägna sig åt brukar Ernest muttra. Ernest analyserar omvärlden och tänker på samband och logiska slutsatser. (Annorakk ifrågasätter dock högljutt om eftermiddagslektioner är det mest passande för detta vandrande världsarv)



På lektionen idag skulle vi leka. Eller bättre, vi skulle göra en sketch. Scenariot skulle utspela sig på en restaurang. Gruppens deltagare för dagen var:


Ernest Ivanhoe - 72 år gammal. Bor i Palm Springs men har starka band till Finland. Har arbetat med nyligen utsläppta fångar i USA. Raspig röst och vitt hår. Porslinständer. Inga åsikter om Arnold Schwarzenegger och vet inte vad en dokusåpa är. Svar på frågan vad man kan göra i hans hemstad är: Golf, you can play golf. And swim. There are a lot of public swimmingpools.
Kul stad.


Franceska - Numera av Lisa diagnosticerat sockerberoende och helt klart en frisk fläkt att räkna med. Kom lite sent idag.


Valerie - 24 år, från Paraguay. Tidigare franska kunskaper, nej. Underbett, ja. Inget yrväder direkt.


Okänd - Namnet framgick inte, vi kallar henne Shiang. Thailändska tror vi. 32 år gammal. Hysteriskt skojig. Denna extravaganta kvinna hade inte alla knivar i lådan på ett enda sätt. Varje gång någon i gruppen sa något upprepade Shiang uttalandet högt, hackigt och med felaktigt uttal. Hon var dock glad och klädd i lavendelfärger. Annorakk uppskattade det. Hon var lite som gruppens vänskapsblomma.


Fröken - 36 år. Fransk och riktigt kvick. Hon genomförde otaliga småruscher mellan gruppens deltagare för att hjälpa till, rätta, stödja eller kanske bara viska något. Hon viskade hela tiden, som en pedagogisk teknik. Annorakk rördes inte i ryggen av detta "trick". Alla hörde ändå vad hon sa. Fröken tyckte att Annorakk var bäst i gruppen och borde avancera. Vi har sedermera valt att stödja uttalandet.



Nu till sketchen: Lisa skulle spela servitös med Franceska. Amanda skulle vara gäst tillsammans med resten av gruppen. Amanda valde att dom skulle låtsas vara ett cirkus-sällskap. Hon utnämnde Ernest till direktör. Han vägrade. Då utnämnde hon honom till clown. Han bjöd på den.
Shiang fick vara hästtjej. Valerie fick vara akrobat. Amanda själv valde elefanttämjare. (bra valt, jätteudda)

Allt gick bra till en början och alla deltog med entusiasm. Sedan drog Lisa ett skämt att man fick med en hand som höll i en citron, på tallriken, om man beställde fisk. Fröken fnissade. Ernest tyckte att sketchen tappade trovärdighet. Då gjorde Shiang en insats. Hon frågade vad löksoppa var. Lisa svarade att det var en soppa med lök, och visade upp en bild på jätteräkor. Då frågade Shiang hur många stjärnor den hade. Förvirringen blev total. Tur att lektionstiden var slut.



Imorgon ska Annorakk till Ikea. Amanda är nervös för att det ska vara bättre än i Sverige, eftersom det vore ett svek. Lisa vill bara ha en hatthylla och en brödkniv billigt, gärna gratis.




Här dricker vår manager Linn champagne. Nu ligger hon hemma i 39 graders feber. Somliga straffar Annorakk direkt.

Tänk er att klippet här under är en sketch. Det gjorde vi. I tre timmar. Då skrattade Annorakk. Sen blev Annorak trött.
Detta är något som lika gärna hade kunnat skapats av Monthy Pyton.




Ps. Igår drack Linn champagne. Gratis. Hon är allt en riktigt ful en.

Ps2. Annorakk drack också champagne. Gratis.

The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford

Dagens Undran

Hej. Om mina barn är i ett terrarium, och inte hör av sig på ett par dar, är det ett gott tecken?
mvh Lisa

Svar: Ja det är det. Det är ett tecken på att dom har roligt.
Kram Amanda

Fenomenet "T9" chockar läsare

På Lisas telefon finns en funktion som i mannamun kallas snabbskrift. Annorakk kallar funktionen för "T9". Idag gav T9 Annorakk en skriftlig smocka. Helt oskyldigt tryckte Lisa bokstaven A och bläddrade nedåt. Nedan återges vad som framträdde på skärmen.

A
B
Å
C
Ä
2
BAJS
Ciao
Amit
Cevapcici
Casanova
Bävernylon
Camembert-kräm
Bitches
Blogg
Along
Boccelli
Andrea
AMIT
Conqueror
Borste
Craft
Créme
Cucumber
Curry
Buzz


oj.

AMANDA- 50% av Annorakk, 100% ylle.

Amanda Gumpert. Inte bara en bandmedlem utan även min vän. En helt vanlig tjej, kanske iförd en hoodie och eventuellt med lite skit under naglarna. Vi har varit vänner länge, och därför känner jag ett sug efter att få presentera henne.

Amanda är snäll, omtänksam och otroligt spontan. När jag säger spontan måste jag se till att bli missförstådd rätt. För hon är inte bara spontan på så sätt att hon kan överraska mig med en galen peruk och kanske lite av den godissort jag gillar. Hon är även väldigt spontan i sitt sätt.
Exempelvis kan det hända att Amanda är superglad och assnäll en sekund. Sen plötsligt, i nästa sekund kan hon plötsligt ryta till och vara sjukt ärlig. Det uppskattar jag. Jag uppskattar varierade personer.
Hon är också grymt rolig. Amanda har bra självdistans, vilket är något som vi delar. Ibland kan vi bara skratta som fan i flera timmar. Däremot har det hänt att hon har blivit ursinnig, och som en följd av det börjat gråta. Jag kan tycka att det är en lite irrationell reaktion på ilska, men eftersom jag känner henne väl så skulle jag aldrig döma henne pga en sådan halvstor petitess. Ingen människa är perfekt. Inte ens Gud.
Jag skulle istället vilja lyfta fram, och beröma, en annan egenskap hos Amanda. Hon har nämligen alltid stenkoll på omvärlden och är grymt alert. Det märks på att hon t ex reagerar jättefort om någon ställer till med en scen någonstans, eller då hon direkt kollar upp nödutgångar på, för henne, nya platser.
Slutligen skulle jag bara vilja hedra Amanda för att vara en sådan outtröttlig "fighter". Hon är en person som liksom tar orsaken till en misär i örat och sedan, vänligt men bestämt, ifrågasätter. "Ska det vara såhär? Finns det inga andra tillvägagångssätt?" Det kan minst sagt få vissa dårar att tänka om.


Den låt som beskriver Amanda bäst är Imagine med John Lennon.
Den årstid Amanda har mest gemensamt med är sommaren.
Amanda är mest lik George i Grey's Anatomy.
För mig är Amandas aura grön.


Carpe diem! /Lisa

Annorakks sanningar

Idag har Annorakk strosat. När man strosar kan man lätt stöta på saker. Annorakk stötte på sanningar.
En av sanningarna kan nästan klassas som ett fenomen. Nämligen den att på söndagar, när allt annat dör, så vaknar barn som är konstiga. Vi erfarde detta idag eftersom en Familjen Taikonaktig pojke kom och skrek Amanda rakt ansiktet när Annorakk fikade. Han räckte även ut tungan. Allt detta skedde helt oprovocerat.

Det var här det hände. Som ni ser sker fikan på ett trendigt ställe med retro inredning. Bordet står placerat vid ett, för dagen öppnat, panoramafönster. Barnet dök upp från höger och placerade sig ungefär vid Amandas vänstra fot. Den uträckta tungan var alltså väldigt nära Amandas näsa, och skriket träffade rakt i ansiktet. Det skar.

Inte kort därefter skådade vi ett annat udda barn. Det här barnet hoppade, även detta helt oprovocerat, upprepade gånger på en genomskinlig plastpåse. Hoppandet genomförde han iförd smoking, på en trottoar utanför en fruktbutik. Otroligt udda. Annorakk såg också ett lätt överviktigt barn som åkte väldigt snabbt på ett par orange rollerblades. Denne avslutade färden med en dramatisk vurpa i en korsning. Jätteudda. Tur att barnet hade en lite för liten hjälm.

Några saker som stämmer:

Ted Gärdestads låt "Himlen är oskyldigt blå". Den stämmer.
Inköp av minibrysselkål på konserv är ett misstag. Det stämmer.
Alla invandrare har utländsk bakgrund. Det stämmer.
Annorakk har blivit lite kortare. Det stämmer.
Peter LeMarc har social fobi. Det stämmer.
Idde Schultz låt "Fiskarna i havet". Den stämmer.









- Jättekorta.


Några saker som inte stämmer:
Alla invandrare är kriminella. Det stämmer inte.
Meningen "jag kan inte se och jag kan inte höra" ur Idde Schultz låt "Fiskarna i havet". Annorakk har inte fått några som helst intryck av Idde som en vare sig blind eller döv människa.
Att pengar gör en lycklig. Man kan inte köpa lycka.

ANNORAKK SLÄPPER DEL 1 I NYA PRESSBILDER

Sedan år 2004, då Annorakk senast lanserade nya pressbilder, har det hänt en del. Idag, med större erfarenhet och i ett spel med rakare rör låter Annorakk sina fans ta del av resultatet av gången tid och en lång kamp för att undvika pöbelns alldaglihhet och konsumtionshysteri. De bilder vi nu släpper är dock bara en försmak på vad som komma skall. Cirkeln är ännu inte sluten och kampen fortsätter. In i oändligheten.

Bilderna är tagna i Bois de Vincennes, ett rekreationsområde i östra Paris som Annorakk stödjer.

Titta vilken söt bild på Lisas katt

Mats - Den nya generationen tysk

Annorakk kan nu glatt meddela att den nya generationen tysk har ärtgrön tröja, trendig smalrandig halsduk och blonda intelligenta lockar. Den nya generationen tysk heter Mats, och tar sina studier på allvar men med glimten i ögat. Annorakk fick chansen att göra en närstudie av Mats då de skulle göra en övning tilsammans. Övningen gick ut på att hitta på ett alibi och sedan förhöras av en annan grupp som kontrollerade att alla sa samma sak. Mats var redan från början stressad över alibihistoriens brist på detaljer och trovärdighet. Inte konstigt att Mats, den nya generationen tysk, i stora drag fick panik då Amanda glatt, under förhöret, hittade på att huvudpersonen i filmen Halloween var maskerad. Lisa drog sedan till med ett hej-kom-och-hjälp-mig-svar på frågan hur många andra gäster som åt på restaurangen. Enligt Mats, den nya generationen tysk, är femtio personer på en restaurang tydligen helt jävla otroligt osannolikt. Patrousse var också med i gruppen, men han satt mest tyst. Tänk er även att Mats, redan innan förhöret, lutat sig fram mot Jesus (en gottesmaskande argentinare) och stressat väst ; Our story SUCKS! Tänk er Mats nu ,när historien gått i kras.

Detta var i onsdags. Nu till torsdagen.

Annorakk vaknade med risig kista och snorig näsa men kände ändå tilltro till sig självt. Vi gick till skolan med kvicka steg och glad uppsyn. Varför? Jo, torsdag=workshop-dag! Annorakk såg fram emot en härlig eftermiddag i kulturens tecken, innehållandes lekar, fika och mys. (jippii)
Nu är det dock så att lekar, fika och mys tydligen kräver en högre nivå av kunskap. Detta gjorde BajsManuela, som även genomförde korsförhöret, klart för oss redan efter en minut vid anslagstavlan. Samtidigt skrev hon upp oss på workshopen REINFORCEMENT AND GRAMMAR. Annorrakk gick i protest rätt över gatan och köpte kaffe av ett icke-franskt företag. Vi såg framför oss en eftermiddag fylld av verb och tempusformer. Kunde Annorakken gråta skulle den gjort det där och då. Trappstegen upp till klassrummen har aldrig känts fler och dörren in till receptionen har aldrig varit så svår att öppna men Annorakk snöt näsan och torkade dreglet ur mungipan. Even this shall pass, sa Annorakk och öppnade dörren till sal 2...

Idag har Annorakk tänkt lite. Resultatet blev litet men naggande gott:

Det finns två saker som kan anses kul i alla situationer:

- Äldre män i spetstights

- Att tänka och sätta sig in i situationen att man föddes igår

Vi kom även fram till att Amanda tycker att "klåfingrig" och "blandad kompott" är jätteäckliga ord. Lisa håller inte med alls men hyser heller inga vidare lustkänslor för uttrycken. Amanda vet att hon har stöd i dessa frågor av en viss Lucas.*

SITUATIONEN FRANCESKA
Precis som hon trodde blev Lisa idag vän med Franceska. Inte Amanda. Frågan som dock ekar i Lisas huvud just nu lyder tyvärr; Var det värt det? Hmm. Både ja och nej. Vad skulle inte varit värt det? Jo nämligen det faktum att, för att skapa en vänskapsrelation till Franceska, frös Lisa ut Patrousse. Han fick inte vara med och skriva ett vykort från Korsika. Han blev totalnonchad. Detta skedde efter det att han blivit övergiven av Yin och fröken sa att han skulle vara med oss. Helt känslokallt låtsades då, efter en tyst överenskommelse, både Lisa och Franceska att de glömt att Patrousse var själv. Fröken blev irriterad och sa till. Amanda blev under tiden vän med två till en början trevliga spanjorer med talfel.

OBS! "övergiven av Yin". Varför skulle Patrousse ens bli det från början? För att Yin kastade in handduken, drog ut kontakten och viftade vit flagg. Pressen blev för stor och Yin la sig. Mer info om detta anländer. Dock var det slutliga meningsutbytet mellan Yin och Lisa;

L: Stay, you learn fast. (klapp på axel)
Y: You sink? (lite grötig uppsyn)
L: Yes! Stay!
Y: You learn fast. (klapp på axel)
Sedan sa Yin "you learn fast" och klappade alla i hela gruppen på axeln.


Det är en omöjlighet att avsluta detta inlägg snyggt då vi skriver under en enorm tidspress. Om tio minuter ska vi vara i en annan del av stan. Annorakk ska då få träffa NINJA. Ninja ska visa Annorakk hur man beter sig. Ninja ska sätta Annorakk på plats, en creddig plats.

*Obs. Lucas heter egentligen något annat.

ON DEMAND KNOWLEDGE

Annorrak ger gärna men tar helst. Imorse vaknade vi upp med ett sug och den här gången var det inte nachoschips. Annorakk var törstigt. På vad? På kunskap. Idag skulle krävas kunskap. Vi har hittills fött det franska samhället likt en moder kärleksfullt ammar sina (eller sitt) barn(eller baby). Amanda satte på vattenkokaren genom att våldsamt slå den med mobilen och Lisa kastade rotfrukt mot helkroppsspegeln. Ord som antydde på revolt både skrek och västes. Upproret var kommet. Allt detta till Peter Lemarcs jävligt ärliga "Säg som det är".

Vi tog en shot Stroh-rom och drack en stor kopp svart kaffe för att sedan bege oss mot Grands Boulevards där kulmen av revolten skulle uppdagas. Vi möttes av ett chockbesked. Gud hör bön, Annorakk ber inte. Riket hör Annorakk när Annorakk vill att riket ska lyssna. Annorakk sade; VARDE UTTRYCK. Och uttryck varde. Så myntades uttrycket, On-Demand-Knowledge. Annorakk såg att det var gott.

Först korsförhördes vi av en BITCH om våra franskkunskaper, vilket vi klarade halvgalant. Lisa rodnade, Amanda började stamma. Ingen sa rätt. Annorakk hade nått sitt första lågvattenmärke när vi därefter blev placerade i sämsta möjliga grupp. Vi är inte så många i den gruppen, så lyckligtvis hinner vi presentera alla. Håll till godo.

Annorakk

Som ni ser gör vi bra ifrån oss. Vi är 19 år gamla.

Under lektionen lekte vi mycket lekar, bl.a. gömde vi saker. Annorakken trivdes med detta, den tyckte det var mysigt. Gruppen mådde bra av att skratta. Förlösande.

Fröken

Vi förstod aldrig vad hon hette och inte heller att hon var så estetiskt osmaklig som denna bild vittnar om. Annorakk ska hjälpa fröken.

Patrousse

Det här är Patrousse. Han slog sig ner nära dörren, sen slog han sig ner bredvid Lisa. Han är inte turist, han är fransk. Han tror nog att han går franska för invandrare. Annorakk vet att Patrousse har fel, men vi vill inte se en man med mustasch gråta. Därav hålls snattran hårt.

Patrousse fnittrar mycket, han älskar att leka. Ibland kan han knappt tygla sig själv. Lisa tror att han har en lite för liten plastborg hemma som han kallar för Patrousse-landet. Amanda tror inte så mycket, hon ser bara Patrousse värme.

Amina

Amina är en snäll indisk britt som verkligen sprudlar. Hon ler fint och klär i lila. Annorakk like.

Idag skulle Amina hitta en fjärrkontroll bakom en ganska smal planka vid väggen. Hon lyckades nästan aldrig och Amanda, som visste var kontrollen var, gav henne manande blickar. När hon hittade den fnissade Patrousse. Lisa tror att han var nära att klappa händerna av glädje.

När Amina blir nervös håller hon med båda tummarna i skärpet, som en countrytjej. Det kan eventuellt bero på att hon besitter skor med taxklack.

Yin

Yin kan inte ett enda ord franska. Han var otroligt stressad av detta. Annorakk förstår honom. Han signerade sin närvaro på helt fel rad. När vi lekte gömmeleken så ville Patrousse göra det extra enkelt för Yin, så vi la bara pennan på Yins egen stol. Han hittade den ändå inte. Det kan ha berott på att Yin nog inte visste vad leken gick ut på.

Han har sportiga solglasögon med regnbågsfärgat glas. Dom får ingen röra, inte ens fröken. Ibland fnissar Yin också, och då fnissar Patrousse ännu mer. Det inträffade även ett par gånger att Yin, symboliskt för sin dumhet, slog sig själv i pannan. Yin ska byta rupp. Annorakk ser på detta med skräckblandad förtjusning. Ett blomköp diskuteras.

Franceska

Franceska kan verka harmlös. Det är hon inte. Hon är brittisk och tillika det enda som får Annorakk att splittras. Det som gör Annorakken schizofren är att Lisa tror att hon kommer bli vår vän, och beskriver henne med ord som "het". Amanda tror att hon är en slinka och har problem med matsmältningen eftersom hon är klen.
Annorakk ska fråga Patrousse. Det som talar till Franceskas fördel är att hon är en uppenbarligen hyvens medmänniska. Hon brukar hjälpa Yin med att säga hej och sånt, och hon kan översätta allt till engelska. Misstanke finns om att dessa insatser endast är ett spel för gallerierna.

Imorgon kommer vi få en ny fröken, för vi har en så stimulerande skola. Som hjärtmassage när det pockar på.

En annan skojig sak är att vi har en helskön granne som är en 22årig australienska. En tredje sak var att Lisa höll låda och spelade Allan på ett kebabhak bredvid vår port. Hon visste inte att haket hette Hunkar. Då hade hon tyglat sin comedy-show och hållt sig iskall tills hon kommit hem istället. Det hela gick ut på att flärden som Lisa är van att kunna skylta med, nu hade fått hålla sig i bakgrunden för länge. Det hela utmynnade i, för att indikera på ett respektabelt cash-flow, att Lisa presenterade sig själv som självaste pengar.

"D'argent, c'est moi" sa hon torrt.

/ "It's nothing I couldn't handle" - Dr Burke, Greys Anatomy