PAIN IS TEMPORARY, GLORY IS FOREVER

Ett tag strejkade Annorakk då den inte fick några uppmuntrande hejarrop eller kommentarer på bloggen. Nu är vi dock tvungna att skriva igen, trots att kommentarerna lyser med sin frånvaro. Idag är nämligen en av de mest underliga dagarna i Annorakkens liv. Man kan säga att den är vänd ut och in. Annorakken ska åka hem.

Med fyra gigantiska väskor och en välberäknad mängd knark i analen, så ska vi om en timme ta en Trabant till Paris mest slitna flygplats. Detta faktum svider som ett eksem i armvecket, men som tur är kan vi som alltid finna tröst i musiken.

Giorgios skiva heter "From here to eternity", och det är så det känns. När vi kommer hem kan vad som helst hända, men Annorakken är mer förberedd än någonsin.

För er som är intresserade av låtarna på skivan, så kommer titlarna här:
1. From here to eternity
2. Lost Angeles
3. Utopia - me, Giorgio
4. Faster than the speed of love
5. First hand experience, in second hand love
6. I'm left, You're right, She's gone
7. Too hot to handle



Slutligen vill Annorakken säga farväl genom att tacka för visat intresse. Vi har alltid vetat att vi är intressanta, men vi har aldrig trott att folk kunde förstå det. Annorakk Film Noir Tour kommer att avslutas med en intim men kraftfull finalspelning på Arlanda ikväll kl. 23.45. Dessutom kan ni till sommaren 2008 se fram emot Annorakks stora Folkparksturné. Hjärtligt välkomna och stå på er.

ANNORAKK STYR RIKET - DEN ÄR ANSVARIG INFÖR RIKSDAGEN.

Ondskan personifierad

Annorakk gillar att titta på "På spåret", det är ett trevligt och kunskapsspäckat program som får oss att andas lugnt. Gästerna är alltid sympatiska och tillmötesgående.
Alla gäster förutom två. Dessa två är Jan Guillou och hans fru Ann Marie Skarp. Det paret rubbar vårt universum! Om och om igen låtsas de som att det inte har någon aning om svaret på frågan, sedan "drar de till med nåt" i sista sekund, och sedan råkar det bara vara rätt. Då ser de förvånade ut och så säger Jan "puss" och tar Ann Marie i hand. Sedan hånar dom de andra gästerna ifall de svarar rätt. Upprepade gånger har monsterduon bland annat mumlat fram ironiska "grattis" och tittat snett. Jävla nötter.
När Annorakk blir rosenrasande så kan de komma på scenarion som roar på puckots bekostnad. Det här var när paret Skarp-Guillou fick barn.

Ann Marie - Är det en pojke eller flicka?!
Barnmorskan - Det är en liten gubbe!

Då fick dom köpa små manchesterbyxor och en liten nikotinfri pipa.

Endorfinkick

Så jävla fett.

Martin Svane som tidslinje

Martin Svane som ung

Martin Svane som gammal

Annorakk visar att allt är möjligt, bara man vill.

Fett.

Idag har Annorakk pimpat i köket.

Vad som genomförs är att vi:

1. Utan större vemod bara öser.

2. Respektlöst släpper ut innehållet ur en yoghurt ner i en skål. Allt detta från hög höjd. Det här

gör vi genom att använda oss av en sked för att minska det tryck som håller yoghurten kvar. En shout-out till tyngdlagen.

3. Shottar Bodega Del Sol-sangria, utan att tveka.

4. Tar okänt piller.

5. Shottar kallt kaffe.

6. Utan större vemod bara öser.

Alester. (f.d Alistair)

Annorakk kände sig idag för första gången redo att släppa ut Alester i hetluften. Här är han.

Han är i stora drag som en brittisk liten lord. Dessutom läser han som en poet och bjuder ofta på kaffe. Helt enkelt en gentleman. En aristokratisk, tillmötesgående, lite nervös herre med ett ibland bristande självförtroende som kommit till Paris för att läsa och lära. Vi saknar Alester nästan varje dag nu när vi slutat skolan. Han gav Annorakk ett fint litet avskedstal vår sista dag. Den dagen fick vi spela upp en sketch där Marc Anthony och Jennifer Lopez kärleksförklarar sig till varandra. Då avslutade Lisa som spelade Jennifer, med att av misstag, med sin inte helt fläckfria franska, säga knulla mig som en unghäst. Trots detta förlorade inte Alester hoppet om oss. Han tackade Annorakk för roliga stunder och uppfriskande sketcher. Vi tackar Alester för en inblick i en annan värld och kaffet.