Vi har gått ut. Det gick sådär halvbra. Annorakk valde att fly från tumult och verbala antastningar och satte sig därför lite diskret i en trappa. Sen gick vi till toalettkön och köade, för att till slut få komma till skott. Då kom Linn, vi gick in alla tre. När vi kom ut fick vi stående ovationer av två blonda fransmän för bedriften, enligt dom hade inga tidigare under kvällen varit så många på toaletten. Dock använde dom sig av siffran 12 när dom klappade händerna. "Sjukt", tänkte vi och gick hem eftersom Linn hade skavsår, Lisa var hungrig och Amanda såg ut som ett konferensknull.
Nu var Annorakk var sugna på "mellanfest". Det är som att gå in bakom scen mellan sista låten och extranumrena. Som Linn sa; Hörs det när ett träd faller i skogen? Nej, det gör det inte. Men uppenbarligen faller det ändå. Märks det när Annorakk är på mellanfest? Nej, det gör det inte. Någonsin.
Efter en kebab (med tjockt bröd, typ en limpa) diskuterade vi igenom det svenska skolsystemet och såg ett avsnitt av Greys anatomy, till vilket Amanda somnade. Det kändes skönt att bara vara och inte bara vara värsta hypen ett tag.
Allons enfants, mot PR-kuppen/Sherwoodskogen/Jardin du Luxemburg!!!

1 kommentar:
Men vafan! Han sa ju touse (alla) inte douze (tolv)! Ni hajar inte läget. Blev ni antastade? Av vem? Det blev inte jag. Nu har jag flyttat upp nästan alla mina grejer. Det blir assoft. Kan man gå hemifrån när barnen somnat? Om ni tappat bort den bästa bilden på mig så ligger den på min blogg. När den är sådär stor ser jag ut som ett monster. Peace out.
Skicka en kommentar